Bloggen har förändrats... hmm

Det var ett tag sedan jag var här inne och bloggen är sig inte lik. Jag undrar var man ändrar headern??

Här hemma har vi haft fullt upp. Begravningen av svärmor  gjordes den 27 mars. Den 1 april kom min far till ett demensboende, ett fint boende, där de lagar all mat och bakar kakor till kaffet. Pappa verkar trivas där,han är ju i början av sin demens så han är ganska klar, men det  blir bara sämre och sämre med gången.
Det värsta har varit striden med pappas sambo, när vi skulle hämta pappas saker från deras lägenhet blev vi så utskälda, jag bara kände hur tårarna rann. Vi skulle hämta pappas kläder, tavlor och andra saker han äger, en del skulle han ha till sitt rum på demensboendet. Jag tror att jag var i chock i flera veckor, har mått så dåligt.
Redan när vi i slutet av febr  vakade hos svärmor så, klargjorde pappas sambo att det var hon som i fortsättningen skulle ta hand om pappas ekonomi. Jag hade fått fullmakt av far i början av febr att jag skulle sköta hans räkningar, men nu vågade han inte gå emot sambon. Far får alltså sitta emellan sambon och vår familj, helt absurt. Men för pappas skull vill jag inte att han skall må dåligt, så det fick bli så.
Sambon vill inte träffa oss, utan bestämde att hon hälsar på far på fm, så kan vi komma på em.
Pappa är alltid orolig att vi skall komma samtidigt. Ja det här är ju sådant man läser om i tidningar, hur det kan bli vid arv m m, men jag hade i min blekaste fantasi aldrig kunnat tro att detta skulle hända oss.
Men det viktigaste är att far har det så bra som möjligt.

Här har inte blivit något fotande, jo det blev några på min dotters 37 års dag för någon vecka sedan.

Ha det gott mina vänner!

En gammal bild på pappa, min då 2-åriga dotter och jag i mina föräldrars segelbåt, ja tiden går.....

Det är så mycket just nu

Sedan jag var här senast har det hänt en del.
Pappa som hade kommit in på sjukhus kom på korttidsboende i 2 veckor, sedan tog sambon hem honom. Ja, man var som ett frågetecken när biståndshandläggaren meddelade att nu var far hemma och att vi dagen efter skulle ha ett samtal om vilka behov han hade i hemmet. Vi hade ju talat med handläggare tidigare där både pappa och sambo var på det klara med att han skulle till ett serviceboende, när något blev ledigt. Men inget överraskar mig längre, tyvärr saknas kommunikation mellan sambo och oss övriga.
Igår ringde sambon och  meddelade att pappa hade varit uppe på natten och ramlat igen. Blev i alla fall glad att hon hörde av sig, men det är svårt när hon inte inser att far behöver ett serviceboende.


Den 20 febr kom svärmor med ambulans till NÄL, hon hade feber och var svår att få kontakt med. Hon kom till inf avd, där de såg att hon hade bakterier i blodet. Vi åkte till henne 1-2 ggr/dag beroende om de ringde och hon blev sämre. Den 1 mars ringde de och meddelade oss att hon inte hade långt kvar. Jag var hos henne när hon somnade in och min man hade tagit en promenad. Allt gick stilla och fridfullt till. Personalen var enastående dessa veckor hon var där.


Som ni förstår så blev det kontakt med begravningsbyrå, städning av hennes servicelägenhet. Igår hade vi en präst hemma hos oss, en underbar kvinnlig präst som vi känner sedan tidigare. Så om någon vecka har vi begravning, men den skall ske i stillhet.


Så här är det hos oss just nu, men jag tänker på er.
Kramar från mig.


Här är lite foton som jag tog en dag, när jag kände för att gå en skogspromenad för mig själv, gå och filosofera bara.

Alla Hjärtans dag

Idag får man äta praliner och ha det gott.
Jag skall bara ligga och läsa o njuta.


Pappa åkte in med ambulans till NÄL 9/2, han hade då suttit 5 timmar på sängkanten och inte orkat förflytta sig och han var förvirrad.

Det var ren tur att jag ringde hem till dem för att höra hur det var. Då berättade sambon detta och att han hade varit uppe på natten o klätt på sig.  Han har blivit röntad i både huvudet och ryggen och det visar att han har demens, och han har många kotor i rygg och thorax som är utslitna.
Det är bestämt att han skall till ett korttidsboende i vår stad, när det finns något ledigt, sedan får man vidare ta ställning om han behöver ett permanent serviceboende.
Det är skrämmande hur snabbt allt har gått, men samtidigt är det skönt att han är i goda händer. Än så länge har jag bara gott att säga om sjukhuspersonalen.


Ha en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!


 

Länge sedan jag var på bloggen.

Jag har inte varit här inne sedan nyår, men det har sina skäl. Pappa mår inte bra, han är hemma men behöver ständig passning. Jag är där nästan varje dag och så har han sin sambo, men även hon är till åren.

Han trillade hemma i söndags, men vägrade ringa på sitt larm, så svärsonen, dottern och jag fick åka dit och dra upp honom. Igår var det samma sak, min man fick åka dit och få upp honom på fötter. 

Nästa vecka har jag bett att en biståndshandläggare skall komma till pappa, så att vi kan få ett samtal hur vi skall försöka få mer hjälp från kommunen. Sedan har vi svärmor som finns på ett serviceboende sedan 3 år, hon ringer 1-8 samtal till oss om dagen. Ibland känns det bara för mycket.

Hoppas ni alla har det bra!

   Lägger in en bild på dotterns hund, där han är full av bus.

Gott Nytt År!

God Jul

Vill först berätta att min far blev inlagd på sjukhus i över 1 vecka, han kom hem i förrgår. Man hittade en tumör i prostatan som opererades bort, kontroller kommer att tas. I början på januari skall han röntga sina njurar för att se om han har metastaser. Vi har nu fått till ett möte med ansvariga i kommunen. Han har fått hjälpmedel hemma, plus att han har fått larm och även skall få hemsamariter som skall gå ut och gå med honom. Han har så ont, stackars far, det är inte mycket med honom. Igår var jag så ledsen, att jag lackade ut när jag skulle passa killarna. Den störste killen är i 9 års åldern och just nu är det bara "nej" för hela slanten. Senare på kvällen ringde båda pojkarna och bad om förlåtelse och jag gjorde det samma. Nu ses vi några timmar på julafton hos min dotter.


Hoppas ni alla mina vänner får en riktigt God JUL!
Kramar om er alla

Luciakvällen tillbringades på sjukhus

När kl var 15.30 ringde min pappas sambo och ville att vi skulle ringa ambulans, för pappa låg på golvet och kom ej upp. Jag och min man slängde oss i bilen och var före ambulanspersonalen. Han har haft smärta i ryggen hela hösten, men det har blivit sämre. Nu bar inte benen honom och man kunde inte röra honom, för smärtorna. Man tog honom i ambulans till (tack och lov säger jag) vårt sjukhus i vår stad. Jag kom hem kvart i 1 på natten, då hade far fått en plats på ortopedavd och fått 2 sorters morfintabl för smärtan. Dagen därpå röntgades han, det visar att han har 3 komprimerade ländryggskotor. Det är inget att göra något åt, han kommer att få äta morfintabl i fortsättningen.
Det stora problemet är att han knappt kan gå med rullator, och att han är delvis dement. Vi i familjen vill ha en vårdplanering, tyvärr vill sambon ha hem honom. Han måste få hjälp med larm och andra hjälpmedel innan han ev kan komma hem. De hade faktiskt tänkt skicka hem honom idag, helt otroligt, fattar inte vad de tänker på.
Jag har varit där idag sedan kl 10.00 och kom hem för en stund sedan.  Nu skall jag lägga mig en stund på sängen och sträcka ut mig.
Sedan går jag ner till far i kväll igen.


Önskar er en fin advent och hoppas ni får det lugnt och skönt.
Till mina vänner som jag ser reser iväg nu före jul vill jag säga
till er God Jul och Gott Nytt År!